onsdag 27 februari 2013

Real Life - Krims krams/ Smycken

Veckans ämne i Real Life hos Yohanna i Las Palmas är krims-krams. Det känns som att jag redan skrivit om det här i Real Life. Men den gången handlade det om passioner. Läs om min passion för "krims krams" i inlägget: Real Life - Passioner

  
Eftersom jag redan avhandlat min passion för krims-krams tidigare, tänkte jag i detta inlägg koncentrera mig lite mer på mina örhängen

Örhängena sitter alltid i öronen. Jag har sådana där som jag förr kallade för "hårdrocksörhängen". Alla som i mina ögon var coola när jag var tonåring hade sådana och jag har hållit fast vid dem. De är i äkta silver men samtidigt väldigt billiga, så jag vet inte om de räknas som krims-krams eller riktiga smycken. (Är du riktigt uppmärksam ser du att hålen i mitt öra inte följer en särskilt jämn linje. Det kan bero på att jag tagit dem själv med hjälp av symaskinsnål och isbitar.)


När jag var hos tandläkaren förra året och skulle göra en slags röntgen i en maskin som gick runt hela huvudet fick jag inte ha någon metall på den delen av kroppen. Det tog nästan en kvart att få ut örhängena. Ändå hjälpte tandhygienisten till. De där örhängena hade fått sitta orörda i mina öron i ett antal år så det var kanske inte så konstigt. De enda örhängen jag inte sover med är det till hålet högst upp i höger öra och de två längst ut på örsnibbarna som jag brukar variera lite.


Mina finaste örhängen är de mina kära föräldrar köpt till mig om jag önskat mig smycken till födelsedag eller julafton. Mamma och pappa har väldigt god smak eller så är det så att de känner sin dotter väl. Oavsett vilket så brukar de köpa riktigt fina örhängen som jag kan varva med mina billiga krims-krams-örhängen från Ur & Penn och liknande affärer.

För ett antal år sedan hände en intressant grej när vi var ute och åt och dansade med jobbet. Jag och en till tjej som båda inte var särskilt "tjejiga" av oss bestämde oss för att chocka killarna och klä upp oss riktigt ordentligt. Så där befann jag mig vid sidan av dansgolvet och kände mig en aning obekväm i min glittriga långklänning, högklackade skor och smycken lånade av jobbarkompisens dotter. En kille med långt hår, jeans och bandtröja kommer fram till mig och vi pratar lite. "Du är hårdrockare va?" säger han. "Hur kunde du veta det?" frågar jag, för vi hade inte pratat alls om musik. Han svarar självsäkert att "Det syns på stilen". Men jag har en liten känsla av att det var mina hårdrocksörhängen som avslöjade mig.

Kan det bli för mycket glitter? Mitt spontana svar skulle nog vara: JA! Men i stället väljer jag att svara: Så länge hårdrocksörhängerna får sitta kvar så är det lugnt.

Ha det gott!

söndag 24 februari 2013

Kokboksutmaningen - Mellomat

Jag tittar inte på melodifestivalen. I alla fall så intalar jag mig själv att jag inte gör det. Så här skrev jag i bloggen för ungefär ett år sedan: "På senare år tycker jag ändå det har funnits en del ljusglimtar. Jag tänker på Hard rock hallelujah med Lordi 2006, Heaven or hell med Crucified Barbara 2010 och Mystery med Dead by april 2012. Kanske har fler rockband eller rockartister deltagit som jag missat. Jag har ju som sagt inte direkt ansträngt mig för att titta på spektaklet de senaste åren."



Och så hände det igen. Ralf Gyllenhammar från ett av mina favoritband Mustasch bestämde sig för att vara med och då kände jag mig mer eller mindre tvingad att titta. Dessutom börjar barnen bli i den åldern då de uppskattar sådant här och då får man väl ta sitt ansvar som förälder.


Så i lördags ställde vi till med mellomys till barnens stora förtjusning. Först grundade vi med tacos (med quornfärs såklart) och sedan kom själva "myset" efter recept hämtade från boken Mat för barn och deras föräldrar av Latifa Lindberg.



Blanka klubbor
250 g strösocker (2,75 dl)
1 dl vatten
1 krm ättika
hushållsfärg
7 droppar pepparmyntsolja

Ca 15 cm långa blompinnar eller grillpinnar

Koka upp vatten och socker i en kastrull. Tillsätt ättikan och låt koka på ganska hög värme. Det ska upp till 150 grader. Har du inte en termometer kan du hälla en droppe i ett glas kallt vatten och provsmaka om den är tillräckligt hård.
Ta kastrullen från värmen, tillsätt färg och pepparmyntsolja. Klicka ut smeten på bakplåtspapper och lägg en pinne i varje klick. Häll över lite mer smet på pinnen. Låt stelna. Vi gjorde också några karameller utan pinnar. De lade vi i botten på glaset med klubborna, så stod de kvar bättre.

Klubborna smakade ungefär som polkagrisar och jag var nog den i familjen som gillade dem bäst. Nästan bara socker och inte en massa onödiga tillsatser. Passade mitt sockerberoende perfekt. Dessutom ska ju pepparmyntsolja vara bra för matsmältningen.


 Äppelchips
äpplen, t.ex. Ingrid Marie
florsocker

Värm ugnen till 100 grader. Sjölj äpplena och skär dem i millimetertunna skivor. Lägg dem på bakplåtspappersklädd plåt och pudra över florsocker. Sätt in i ugnen och låt torka i ungefär fyra timmar.

De här chipsen blev väldigt goda. Barnen älskade dem. "De är lite söta" sa sonen och proppade i sig flera på en gång.


Glass på minuten
200 g frysta bär
2 dl kesella (10%)
3 msk florsocker

Mixa de frysta bären med kesellan väldigt snabbt, så bären inte hinner tina. Smaka av med socker. Servera glassen genast, toppad med fler frysta bär, eller ställ in i frysen fram till servering.

Den här glassen gillade jag. Gubben trodde det var smoothie. Sonen var inte helt övertygad och dottern hade i stort sett somnat i soffan när den serverades.

Vad tyckte vi om själva melodifestivalen då? Sonen röstade på Ulrik Munther och jag på Ralf Gyllenhammar, så vi kände oss väl nöjda med resultatet. Gubben röstade inte alls och dottern somnade i soffan. Jag får väl erkänna att jag inte satt och tittade hela tiden. Lite självbevarelsedrift har jag ändå kvar. Även sonen tog pauser och byggde med lego mellan varven. Sedan får vi väl titta på finalen om två veckor. Andra chansen hoppar vi med glädje över.

Läs mer om min personliga melodifestivalhistoria i det här inlägget: Real Life - Eurovision Song Contest

Ha det gott!

torsdag 21 februari 2013

Real Life - Fortskaffningsmedel

Den här veckan handlar Real Life om fortskaffningsmedel och den varan har vi ganska gott om här på gården.


Vi har tre personbilar, en Volvo V70 bi fuel, en Volvo 245 och en liten Golf.




V70:n är min bil som jag kör till och från jobbet varje dag och till stan eller vart jag nu ska. Golfen använder gubben till jobbet i början av veckan och hem från jobbet när arbetsveckan är slut. Dagarna där emellan har ha lastbilen hemma. 245:an är en slags extrabil eller "finbil" och det är den vi drar husvagnen med.


Jag kör gasbil för att spara på miljön och lite för att spara pengar. Det är inte så värst många kronor man sparar in tyvärr men lite för plånboken gör det också. Jag har skrivit mer om att köra bil på gas i det här inlägget: Fordonsgas.

Om det är en anekdot eller inte vet jag inte men gubben tycker att jag grisar ner något utöver det vanliga i mina bilar. Jag hinner aldrig städa innan han är där och petar. Kanske beror det på att jag äter min frukost i bilen på väg till jobbet varje dag. Eller kanske för att jag emellanåt köper kaffe och något tilltugg som färdkost och sedan "glömmer" att slänga skräpet i någon papperskorg längs vägen. Troligtvis är det båda.

Min kära gubbe har en lång tradition bakom sig att måla bilar. När jag lärde känna honom körde han en blommig Saab. Bilen jag lärde mig köra i var jag själv med och målade och den såg ut så här:


Jag tog körkort 2007 och har ändå hunnit med ett antal bilar sedan dess. En bil jag gillade lite särskilt att köra var den jag hade när jag pluggade min sista termin på högskolan inne i stan. Det var en Mazda pickup och jag kände mig så där härligt "bonnig" när jag körde den. Jag tror också att folk tyckte det var lite oväntat att jag, som inte haft körkort särskilt länge (eller var det för att jag är tjej???) körde en sådan bil.

 
Ett annat fortskaffningsmedel jag nyligen lärt mig att uppskatta är mopeden. Läs mer om det här: Gripenbergsrallyt. Grannen till vänster med sin moped och jag till höger med min.


Utöver de ovan nämnda fortskaffningsmedlen finns det ytterligare två mopeder, varav en flakmoped som går på el, ett antal cyklar och två traktorer hemma hos oss. Jag har inget särskilt dröm-fortskaffningsmedel. Så länge bilen fungerar och går att köra på gas är jag nöjd.


Som ni kanske märkt har jag inte besökt er alla fina bloggvänner så ofta som förut. Jag har inte heller hunnit uppdatera bloggen så ofta som jag skulle önska. Det är en sådan period nu men jag kommer tillbaks. Var så säkra!

Ha det gott!

söndag 17 februari 2013

Laktosfria chokladmuffins

Det är inte alls svårt att göra laktosfria muffins. Dessutom blir de riktigt goda. Jag bakar gärna en sats sådana här och fryser in. Så är jag alltid förberedd om någon av mina laktosintoleranta vänner skulle komma på besök. På jobbet bakar vi också oftast sådana här, så kan alla (utom de glutenintoleranta då) äta samma muffins.


Laktosfria chokladmuffins
(ca 20 st)
125 g matolja med neutral smak
2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
4 ½ dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk bakpulver
1-1 1/2 dl vatten
 
Rör olja och socker pösigt. Vispa i ett ägg i taget. Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem omväxlande med vattnet. Klicka smeten i smorda muffinsplåtar eller pappersformar. Fyll ungefär till en tredjedel av formen.
Grädda i 225 grader varm ugn i ca 10-15 minuter. 
 
Jag har precis avslutat mitt sportlov som bestått av en ledig måndag, jobb på fritids tisdag, onsdag, torsdag och ledig fredag. Nu börjar allvaret med femdagarsveckor imorgon igen. Härligt att ha ett jobb som jag tycker om att gå till. Även om det hade varit skönt att vara ledig några dagar till...
 
Ha det gott allihop!

onsdag 13 februari 2013

Real Life - Alla hjärtans dag

I morgon är det alla hjärtans dag, denna gulliga, sötsliskiga och på många sätt även deprimerande dag. Även ämnet för Real Life hos Yohanna i Las Palmas denna veckan är just alla hjärtans dag. Här kommer mina tankar om detta.

För mig betyder alla hjärtans dag inte särskilt mycket egentligen. Jag är och har alltid varit dålig på att komma ihåg olika bemärkelsedagar. Och om jag nu kommer ihåg själva dagen ska det ändå mycket till för att jag ska komma ihåg att köpa eller fixa något särskilt till just den dagen.

Hjärtformade chokladbollar

I familjen där jag är uppvuxen har vi däremot firat det mesta som går att fira; födelsedagar såklart men även namnsdagar, mors och fars dag, alla "vanliga" högtider och så alla hjärtans dag då. Detta är jag väldigt glad över. Att fira lite med något extra till fikat eller ett kort med väl valda ord på sätter guldkant på vardagen och det tycker jag om. Därför försöker jag att föra detta vidare i min familj nu när jag har barn som eventuellt uppskattar det lika mycket som jag gjorde.


Gubben och jag brukar inte direkt fira den här dagen. Vi försöker i stället att hitta guldkanter lite då och då vilken dag som helst. Gärna oftare än en dag om året. Men den allra första alla hjärtans dag vi var ihop knåpade jag ihop en tavla åt honom. Eller snarare ett collage som jag satte i en ram. Den vill jag minnas att han blev glad för. Jag kanske ska tillägga att jag var konsult på ett bemanningsföretag då och inte hade särskilt många uppdrag i början av februari det året.


En annan alla hjärtans dag några år senare hade jag inte fixat något till honom. Jag gick en intensivkurs för att ta körkort och han var pappaledig med vår sju månader gamla son. När jag kom hem hade han gjort i ordning en riktig lyxmiddag med kycklingspett, jordnötssås och ris. Då vill jag minnas att jag blev glad.

Med tanke på att vi inte brukar fira, brukar jag inte heller bli besviken. Jag skulle nog till och med känna mig obekväm om jag fick en massa saker. Blommor och choklad och sådana där klassiska "fjäskpresenter" har jag aldrig varit särskilt mycket för. För att göra mig riktigt glad krävs det att presenten är mer personlig än så. Första gången min älskade gubbe köpte blommor till mig sa han att jag gärna fick slänga dem om jag ville. Då visste jag att han känner mig och vet vad jag tycker är viktigt här i livet. Han har med största sannolikhet köpt fler cd-skivor än blombuketter till mig. Om jag har köpt blommor till honom? Nej, jag tror faktiskt inte det. Fast en och annan fjäskpresent i form av choklad får jag nog erkänna att jag köpt mellan varven.

måndag 11 februari 2013

Semlor med solrosfrömassa

I morgon är det fettisdagen och jag har fått för mig att det är just den dagen då man egentligen ska äta semlor. I vilket fall så har jag för första gången på flera år bakat egna semlor. Receptet hittade jag på bloggen Söta saker. Som vanligt gjorde jag lite på mitt eget sätt men höll mig ändå ganska nära originalreceptet. Therésia på Söta saker skriver att det här är de godaste semlorna man kan baka och jag är beredd att hålla med.


Semlor
(12-15 bullar)
25 gram jäst
75 gram smör
2 1/2 dl mjölk
ev. 1-2 tsk vetesurdeg
1/2 dl socker
1 tsk kardemummakärnor, stötta i mortel
6-7 dl vetemjöl
1 krm salt
1 uppvispat ägg till pensling

Fyllning:
Mandelmassa eller solrosfrömassa
Vispad grädde
Florsocker att pudra locket med

Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölken. Värm till 37 grader och häll vätskan över den smulade jästen. Rör tills jästen löst sig och blanda ner surdeg, socker och kardemumma. Rör ner vetemjölet – bara så mycket som behövs för att man ska kunna arbeta degen. Rör till sist i saltet. Låt jäsa under duk i 30-60 minuter. Arbeta degen på mjölat bakbord. Baka ut till cirka 12-15 bullar. Jäs dem på plåt under duk i ytterligare 30-60 minuter. Grädda i cirka 7-10 minuter i 225 grader. Pensla de nygräddade bullarna med uppvispat ägg. 

Skär av ett lock på varje bulle när de svalnat något. Gröp ur en liten grop för fyllningen. Blanda mandel- eller solrosfrömassan med en liten klick grädde och det urgröpta från bullarna i en skål. Fyll semlorna med detta och klicka eller spritsa över vispad grädde. Lägg på locken och pudra med florsocker – enklast är att använda en tekula. 


Jag vet egentligen inte om surdegen gjorde varken till eller från till smaken men att det var fantastiskt goda semlor kan jag skriva under på. De var liksom både fluffiga och saftiga på samma gång.

Även mandelmassan gjorde jag själv i år. Fast det blev en massa gjord på solrosfrön i stället. Jag använde mig av receptet på mandelmassa från Söta saker men ersatte mandeln med solrosfrön.


Solrosfrömassa
1 dl socker
1 1/2 dl solrosfrön
vatten

Mixa ihop solrosfröna med sockret. Droppa i vatten tills konsistensen känns bra.

Det finns många varianter på fyllning i semlor för de som inte tål mandel; olika sorters sylt, vaniljkräm, någon variant gjord på kokt potatis. Solrosfrömassan tycker jag blev hyfsat lik mandelmassa i smaken. Visst märks det att det är solrosfrön och inte mandel men det smakar riktigt gott och känns mer rätt än de andra alternativen

 

lördag 9 februari 2013

Månadens sötsak - 70-tal

Den här månaden tänkte jag vara med i Månadens sötsak. Jag hittade utmaningen på bloggen Söta saker, som för övrigt är en mycket trevlig blogg med massor av smaskiga recept illustrerade av vackra bilder.

Temat för februari månads sötsak är 70-tal, vilket passade perfekt för mig eftersom jag ändå tänkt baka en tigerkaka den här helgen. För visst känns tigerkaka som 70-tal? Jag levde ju bara de två sista åren av det årtiondet och minns tyvärr inte särskilt mycket från den tiden...

Grundreceptet jag använder är en sockerkaka från Husmorsorna The ultimate köksalmanacka. Sedan har jag lagt till kakao, choklad och apelsinjuice för att få den rätta touchen med mina favoritsmaker till tigerkakan.


Apelsinchoklad-tigerkaka
2 ägg
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
0,75 dl + 1 tsk koncentrerad apelsinjuice
0,75 dl vatten
60 g smält smör + lite till formen
ca 100 g mörk choklad
1-2 msk kakao
Ströbröd

Vispa äggen pösiga. Blanda mjölet och bakpulvret i en skål bredvid. Rör ner detta tillsammans med socker, vaniljsocker och 0,75 dl apelsinjuice. Vispa igen, tillsätt sedan vattnet, vispa lite till och rör i smöret. Häll över en tredjedel av smeten i en annan bunke. Rör i kakao och 1 tsk apelsinjuice i den. Hacka chokladen och häll i större delen av den i chokladsmeten. Rör i resten i den andra smeten. Smöra och bröa en form och häll först i hälften av den ljusa smeten, sedan den mörka och sist andra hälften av den ljusa. Dra med en gaffel genom smeten så den blandar sig lite i formen. Grädda i 180 grader varm ugn i ca 40-50 minuter. Känn med provsticka om den är färdig. Servera den nybakade kakan med chokladglass och koncentrerad apelsinjuice.

fredag 8 februari 2013

Vegetarisk korvstroganoff

Förra veckan köpte jag hem Quorn middagskorv för att testa om det kunde vara något. Jag använder redan quornfärs, quornbitar och qournfilé och tycker det fungerar bra men har inte provat korven tidigare. På påsen stod ett recept på Quorn stroganoff, så jag testade det men gjorde lite på mitt eget sätt.


Vegetarisk korvstroganoff
(3-4 portioner)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
300 vegetarisk korv (tinad)
1, 5 dl vatten
1 vegetabilisk fond du chef
1 dl tomatpuré
2-3 dl mjölk eller grädde
1 msk turkyohurt
1 msk honung
Chilipeppar
Smör och rapsolja
Eventuellt maizena

Till servering:
Basmatiris
Röd paprika 

Finhacka löken, pressa vitlöken och stek i smör och rapsolja utan att de får färg. Skiva och strimla eventuellt korven och tillsätt den i stekpannan. Stek på medelvärme ett par minuter. Tillsätt resten av ingredienserna, rör om och låt koka ca 10 minuter. Koka under tiden riset och hacka paprikan. Red eventuellt av såsen med lite maizena utrört i vatten. Smaka av med chilipeppar.


Jag ger inte middagskorven från Quorn toppbetyg. Det smakade helt okej men inte mer. Konsistensen var det inget fel på men jag hade nog gärna sett att den var lite mer kryddad. När man förväntar sig något åt falukorvshållet är det liksom den kryddningen man vill åt också. Tidigare har jag gjort korvstroganoff på wienerkorv från Hälsans kök och det tänker jag nog göra i fortsättningen med.

Trevlig helg kära vänner!

(Jag väntar fortfarande på att sonen ska somna, så jag själv kan gå och lägga mig eller vad jag nu ska göra med den här fredagskvällen. Gubben är i stan och roar sig...)

onsdag 6 februari 2013

Real Life - Teknisk?

Real Life hos Yohanna i Las Palmas igen och nu är det ämnet Teknik som ska avhandlas. 


När det gäller att vara teknisk skulle jag vilja säga att det handlar om något inlärt snarare än något medfött. Förr var det allmänt vedertaget att män var mer tekniska av naturen än kvinnor men nu vet vi att det med största sannolikhet inte är så. Att många män ändå är mer tekniska än kvinnor beror helt enkelt på att pojkar ofta har fått vara med sin pappa (eller någon annan) och tittat på när han skruvat med olika grejer. Sedan har pojkar i allmänhet uppmuntrats mer än flickor till att hålla på med tekniska saker. Pojkarna får alltså redan från de är små chansen att observera, experimentera och på så sätt lära sig om teknik medan flickorna får lära sig... Ja, det är en helt annan historia. Förhoppningsvis håller detta på att förändras, så att alla som är intresserade av något får chansen att lära sig mer om det oavsett vilket kön de tillhör.

Här fick jag lära mig att putsa när vi byggde ut huset.

En annan aspekt av teknik är att det är så mycket mer än det vi först tänker på. Många begränsar det till elektronik och att skruva med olika fordon. När jag undervisar i teknik, lär jag mina elever att teknik är något som förstärker eller ersätter till exempel en rörelse. Så fort du har letat upp en sten med exakt rätt egenskaper för ditt ändamål och börjar använda den, så är det teknik. Alltså är en nål och en tråd lika mycket teknik som en skruvmejsel och en skruv.


Jag skulle nog kalla mig för teknisk. Jag har alltid varit intresserad av hur saker och ting hänger ihop och mina kära föräldrar var smarta nog att uppmuntra det intresset. Exempelvis var jag en av de första i min klass på lågstadiet som byggde med tekniklego. Där lades kanske grunden för min förmåga att läsa beskrivningar och att förstå hur rörelser kan förflyttas och förändras med hjälp av kugghjul, kedjor och rep. Vi hade också en dator ganska tidigt och den var jag väldigt intresserad av att undersöka. Hur kul det nu kan vara att skriva in kommandon i DOS eller spela ett golfspel enbart genom att trycka på enter. Det var alltså före datormusens stora genombrott.

Att spackla har jag fått lära mig...

Här hemma är vi nog ungefär lika tekniska men håller oss inom lite olika områden. Jag är bäst på datorer medan gubben är bäst på fordon. Elektronik är vi nog lika bra på. När det gäller kartläsning ligger gubben eventuellt snäppet före medan jag tror att jag fixar att läsa beskrivningar och bruksanvisningar något bättre. Sonens säng, en Kura från Ikea, skruvade jag ihop alldeles själv. Lite för att jag faktiskt ville det och lite för att jag inte vill överföra på mina barn att tjejer inte gör sådant. Troligtvis får de med sig alldeles för många sådana föreställningar från resten av samhället ändå.

När jag blir "stor" ska jag lära mig att köra motorsåg

Jag är så glad att jag har hittat en gubbe som inte tar för givet att jag är oteknisk bara för att jag är tjej. Han har aldrig tvivlat på att jag skulle klara av att skruva ihop exempelvis en elkontakt, en Ikea-möbel eller installera en stereo. Fast han hade kanske sett mig göra sådana grejer innan vi blev ihop. Dessutom var jag Teknik/ Industri-konsult på Poolia under den perioden. Hans egen förklaring till varför han inte har så stereotypa föreställningar om könsroller är att han lyssnat på P3 hela sitt vuxna liv. Tack P3 säger jag då, världens bästa radiokanal!

Avslutningsvis delar jag här med mig av texten till Tekniksången. Jag hittade på den för att lära mina elever vad teknik är och för att uppmuntra dem till att använda sina tekniska kunskaper i vardagen.

Tekniksången
Teknik är något som förstärker - något som gör mig starkare
Teknik är något som ersätter - som gör jobbet i stället för mig
Teknik är smarta lösningar på problem
Teknik, det är uppfinningar - och vi ska alla bli uppfinnare!

Ha det gott!

måndag 4 februari 2013

Efter många om och men...

...har nu fler än bara grannarna chansen att höra hur det låter när jag repar med mitt band Belta53 ute i lagården. Tyvärr får vi inte riktigt plats allihop i källaren men med en värmefläkt och lite god vilja funkar det bra, trots minusgrader utomhus. Vi filmade lite i lördags och bestämde oss för att lägga ut ett smakprov på YouTube. Lite nervöst var det faktiskt. Även om klippet kanske inte kommer få så många visningar, kändes det lite som att vi spelade för hela världen när kameran var igång.



Gillade du vad du hörde får du hemskt gärna klicka på loggan här nedanför och gilla oss på Facebook. Där kommer vi framöver att meddela hur och när det går att få tag på den riktiga inspelningen som är på gång.


Ha det gott allihop och ta hand om er!

lördag 2 februari 2013

Rösti

Så enkelt och så fantastiskt gott!

På väg hem från jobbet här om dagen blev jag akut sugen på rösti. Det är så jag fungerar. Jag blir sugen på något och så hoppas jag att det finns tid och ingredienser så jag kan tillaga det. Denna gången hade jag tur för det fanns potatis från i somras kvar i källaren. Jag vet egentligen inte vad det ska vara för potatis till det här men jag gillar det bäst när den är gjort på fast potatis, till exempel Asterix.


Rösti
Skala potatisen och låt den rinna av i durkslag så den är så torr som möjligt. Riv den mellangrovt exempelvis i matberedare. Stek klickar av potatisrivet som du plattar ut med stekspaden, i smör och rapsolja på medelvärme i stekpanna. Salta med örtsalt och vänd när den fått fin färg på ena sidan. Låt den bli gyllenbrun även på andra sidan. Servera direkt eller håll varma i ugnen. Detta passar som tillbehör till nästan vad som helst eller äts som de är med lingonsylt.


Jag gör alltid små rösti, så de blir ungefär som rårakor fast utan lök.

Nu hoppas jag att ni alla har en trevlig helg! Min vecka har varit en aning hektisk och jag ser fram emot en något lugnare helg. Vi får se hur det blir med det. På dagens schema står rep med bandet. Sedan får det bli en improviserad lördagskväll. Kanske skulle jag göra slag i saken och titta på julklapps-DVD:n med Thåström...?